Det lilla jag får ur mig.
Jag har fastnat och jag får inte ur mig mer. Det finns inget kvar samtidigt som jag översvämmar mig själv.
.
Tack stranger :)
Och i paketet låg en hattifnatt! Hur glad blir man inte? Men vem är du?!
Sjuk tjej med sina egna visitkort (!!!!!!)
Så vänner, var beredda på att jag kommer tvinga på er minst ett var när jag kommer hem över påsk!
.
Like sand trough an hourglas so are the days of our lifes.
STARTADE PRECIS MITT EGNA FÖRETAG!!!
SKÅL!
.
Vill inte vara en bitch eller så men; HAHA!
Här har vi Rysslands bidrag i Eurovison. NJUT!
.
För ½ år sedan började jag i en ny klass. Idag sitter jag här med en hel drös med nya vänner varav en är skrämmande lik mig. Hon sa något till mig ikväll som beskrev på pricken hur jag känner.
"Jag har aldrig förr varit så beroende av tydlighet, varit så ostabil över att inte veta, över att inte ha kontroll. Jag är rädd."
I helgen försöker jag ignorera trycket över bröstet och försöker att fokusera på att le genuint. Skratta. Må gott. Leva. Vara. Njuta.
Imorgon åker vi till sälen.
Älskar hur min hemkommun prioriterar
när?
Katastrofen som blev så bra
Besvikelsen går inte att beskriva, faktiskt. Så här i efterhand kan jag känna mig lite löjlig men det kändes verkligen, i stundens hetta, förjävligt. Vi mötte upp några och åkte in mot stan, efter ett långt besök på Mc Donalds, tre hamburgare och en massa skratt tillsammans med bordsgrannarna tog vi en taxi hem till hotellet.
Kl 9 ringde klockan på lördagsmorgonen - dags för hotellfrukost. Mmmm så gott, NOT! Bakis och hotellfrukost går inte ihop. Speciellt inte när halva matsalen bestod av tjejer och killar med avicii-tröjor. Passande nog var även nyhetsmorgon på där de såklart pratade om läktaren.
Vid 12 släppte jag av Sabina på stationen som skulle åka hem till hölan, jag själv mötte upp fina Henrik och Emelie som jag saknat så. Det slutade med att jag följde med dom hem faktiskt vilket jag är väldigt glad att jag gjorde. De gjorde min helg betydligt bättre! Självklart tröstshoppade jag också. En bikini, ett linne och en tröja. Finare än snus.
Nu är det bara att ladda om - sälen på torsdag!
.
I den fula verkligheten försover jag mig, tittar på Malou von Sivers till frukosten, bestående av en torr macka. Det är fint väder. Febern är kvar och jag behöver plugga. Vill ge fan. Gör det också till viss del. Pluggar alldeles för lite, shoppar en bok som jag kan läsa vid läggdags, en liten kontaktbok och nipple covers.
HEJ KP, ÄR JAG NORMAL?
Ser framåt, har massor att se fram emot. Stockholm i helgen, sälen nästa helg med mera, med mera. Ger fan i det också. Att se fram emot alltså. Ofrivilligt of course.
Vill ge fan i han som varken ser, hör eller känner.