Det lilla jag får ur mig.

Det som skulle symbolisera något nytt, ett starkare jag, är nu bara ett svart band runt min likbleka handled. Symboliken försvann till något så enkelt som ett ord med ett frågetecken. Att dyka upp som gubben i lådan och jag mig både glad och ledsen på samma gång är något som bara du kan.

Jag har fastnat och jag får inte ur mig mer. Det finns inget kvar samtidigt som jag översvämmar mig själv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0