disktrasa

Mitt sommarjobb är inte superglamouröst och det är långt ifrån mitt drömjobb men jag gör något viktigt och jag gör det bra. Jag tar hand om människor som antingen har föds med en utveckligstörning eller som en gång blivit ordentligt sjuka och aldrig kommit tillbaka till sitt vanliga jag. Det är sorgliga historier och man får både höra och se mycket som gör en ledsen.

Det är lätt att tycka synd om dem men jag vet samtidigt hur bra de har det. På gruppbostaden där jag jobbar har de hjälp av en helt underbar personal som gör allt för att de ska ha det så bra som möjligt. Att de indivuduellt ska utvecklas och ha ett så "normalt" liv som möjligt.

På så sätt har jag världens bästa sommarjobb. Det blir jag påmind om vid varje arbetspass. Inte minst när en av de boende sa "simma lugnt baby" till mig när jag skulle gå hem härromdagen. Då blev det alldeles varmt i hjärtat mitt.