disktrasa

När man tappar greppet är det skönt med en livlina. Att ringa en vän. Sen om det är ett spel, det vet jag inte. Men jag tror inte det. Om inte spelet går under namnet "livet".

Jag förstår. Vare sig jag vill det eller inte.

Denna gång slog jag numret till Elinor, min kloka bror, som alltid lyssnar och är bredd med en kram när hon är på plats. Det är väl egentligen det jag behöver nu. En kram. Och kanske ett "det kommer bli okej".

Och förlåt alla för att jag är dålig på att höra av mig. Det är mycket nu.