disktrasa

Och så har jag ju en blogg som uppdateras också...


Idag i skolan skulle vi jobba med vårt egna varumärke. Detta betyder att vi skulle komma på en massa bra egenskaper om oss själva. Jag skrev "Matvrak, små fötter, klumpig, självkritisk och dåligt tålamod."

?

Barbro, vår lärare, tyckte inte att det dög så jag fick ta hjälp av klasskompisar och resultatet blev: Omtänksam, driven drömmare och människokännare.

Har faktiskt alltid känt mig som en människokännare. Och sedan flyttade jag till Leksand. Jag har bott här i ungefär ½ år och redan har det hänt så otroligt mycket. Just nu känner jag inte ens igen mig själv, och då kan jag ju inte vara en människokännare. Inte egentligen. Har inte känt mig så lost sedan åttonde klass.

Jag hittade en trygg punkt och sen förlorade jag den. Jag hann vänja mig så snabbt. Alldeles för snabbt. Nuddade, sen var jag fast. Fast i något så fint som också kan vara så gräsligt fult. Som rosa och rött ihop. Tubsockor i sandaler.

När ska det sluta göra så förbannat ont? När ska allt ta slut? På riktigt.