.

Ibland blir jag lite väl spontan. Speciellt när det försegår mycket i mitt huvud. Då kan jag få för mig att "jädrar i mig vad kul det skulle vara att pierca en tjurring i näsan", eller typ klippa av allt hår. Igår fick jag för mig att jag ska sadla om till kock. Och detta efter att jag rostat två mackor. Ja, ni fattar.

Än har jag inte gjort något, som tur är.

Tänkte eventuellt gå och simma idag och jag känner att visa upp mig i en waaay tooo smaaaall bikini får räcka for know. Spontaniteten flödar här i Leksand.......



.

Vilken rivstart. Från noll till hundra på två sekunder kan man säga. Kl 16.30 befann jag mig i Tällbergsalen för det första av 5 eller 6 möten om hur man går tillväga för att starta eget. Två timmar senare satt jag med en FA-skattsedel i min hand medan Gordon sa "nu mina vänner, ska ni bli egna företagare. Nu ska vi fylla i de här och sen postar jag dem till skatteverket"


!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

SAY WHAT?

35 st av Entreprenörskolans elever blev ikväll egna företagare. Jag är inte inkluderad, inte än, men det var farligt nära.

19.45 var jag hemma, med en massa gojs i huvudet efter en lång dag, alldeles lagomt till matchen mellan Sverige-Tjeckien. Ett ex antal svordomar senare så tog de hem det, gubber'a. Bäst för dom!

På fredag åker jag till Stockholm för att hälsa på Elinor och Amanda. Behöver kramar känner jag.

Fredag 13:e

Förut när jag stod i affären och skulle betala min mat trodde jag att Fredag 13:e försökte spela mig ett spratt. Jag hittade nämligen inte mitt VISA-kort i plånkan. FAAA-AAAN tänkte jag eftersom att jag stoppat in det i den där mojängen när jag tankade tidigare. Ringer pappa i panik som åker ner till JET för att kolla om någon vänlig själ lämnat in kortet på CARAB. Efter det försöker jag få tag i mamma, som är i London, medans jag kutar till handelsbanken i hopp om att de ska ha öppet kl 16.30, en fredag.

PYTTSAN! Stängt såklart.

Ringer Mats och säger att jag åker tillbaka till Kristinehamn. En helg i Leksand med noll kr i plånkan känns sådär när man inte har någon mat alls. Här är jag väldigt bitter.

Jag rättar till min trosor som ligger lite fel (to much info?) och.... NÄMEN?!

Där låg visst mitt VISA-kort. I bakfickan alltså, inte i trosorna. Då hade jag nog märkt av det. Tror jag. Hoppas jag.

Så det var bara att ringa pappa, coola ner honom ett par kilo och sedan spattsera in på coop igen och betala min mat, som den söta kassörskan hade packat i kassar.


Sandra VS Fredag 13:e - 1-0


.

Är på plats i Jennys lägenhet, har lagat mat som hade smaken INGENTING, vikt ihop ett tvättställ (svårare än jag trodde...), och nu myser jag med finmuggen i soffan. One piecen är såklart på! Känner av bihålorna vilket suger. Blir jag sjuk blir jag gaaalen!

Det känns bra att vara här, men det känns så konstigt. Det finns allt en klump i magen men den försöker jag skrämma bort.

Imorgon tänkte jag åka till Borlänge en sväng och på kvällen vankas det ferre med tvåorna.


.

Springer runt i mitt nya underställ (som en massa sjukhuspersonal troligtvis kommer få klippa sönder efter mitt försök till att åka skider om 2,5 vecka) och svettas som en gris, samtidigt som jag städar och packar. Imorgon bär det av, hem till Leksand.

LIAN börjar egentligen på måndag men jag åker redan imorgon, är så jäkla trött på hölan. Vill chilla, galeja och skaffa inspiration till den kommande månaden som jag ska få jobba med melodifestivalen. Jag har fått ett helt eget ansvarsområde som verkar jättekul, men jag håller det för mig själv tills efter mitt lunchmöte på måndag då jag vet mer.

Nu är det bara en sak som fattas. Mister Envis?


.

Idag blev jag en LIA rikare. En del av allt släppte och jag gjorde ett glädjeskutt i köket. Ska jobba med melodifestivalen i Leksand, vad nu det innebär, jag är bara glad att jag äntligen få något att fokusera på. Den lilla entreprenören i mig vill jobba häcken av sig och tänka på annat än allt strul. 

Still waiting.

Behöver en stöttande kram och en peppande spark i arslet.

.

Alla har en åsikt om hur jag borde känna och göra. Vissa säger de högt, andra inte. Jag ser vad de tänker och det är inget jag vill höra. Men jag älskar er för det, för jag vet att ni är rädda om mig.

"Fast jag tycker inte du ska ge upp Sandra. Allt detta betyder ju att du är där och rör om."

Det var precis vad jag behövde höra idag. Rätt ord, rätt tid.

.

Det krävdes en genuint glad dag utan massa skådespel. Då passar du på att helt oväntat ge livstecken, något som jag väntat på under en tid som känts som en evighet. Ett förlåt fick jag. Flera faktiskt. Inte är jag klokare än men jag kanske kan få bli någon gång?

Jag saknar dig hela tiden och nu är det min tur att be om ursäkt. Förlåt.

word.


.

Dä ä litte som ett bingo hele live kan en säjje.
En ruller runt som en litten böll därinne och det ä gud som vever på den här apparaten. Å jädrer va han vever på gud, iblann. Å rätt vare ä så har en turen da, då ruller dä ut en böll så får en sä ett littet nummer.


Nyare inlägg
RSS 2.0